I´m ok?...
Tänkt på hur många gånger om dagen man får frågan "hur mår du?"? Och man svarar typ alltid "bra själv med?". Men är det alltid bra? Eller är det bara ett sätt för oss att försöka stänga ute vad vi egentligen känner? För att inte framstå som "den svage" framför alla andra. Utan klistrar på ett leende och säger allt är bra när det kanske inte är det... Det som är ljuset i det hela är att man oftast har en person som verkligen man kan visa hur man känner, säga till vad som ör fel och få stöd av hur stort problemet än är. Jag har den personen och det är jag oerhört tacksam för! Men problemet när ingen annan ser är att man inte kan bli av med felet eller det som tynger en. För ibland handlar problemet om något mellan en själv och någon annan. Och denna andra personen vill man inte verka svag för... Något att tänka på?
Bilder från: weheartit.com
