Skyscraper!
En bra tankeställare till er som har svårt att fatta ibland...
En person som ser ut att stå hur starkt som helst och som allttid orkar lyssna på dina problem är inte alltid den starkaste när man går under ytan! Troligen har den personen även något jobbigt. Ingen lever perfekt. Folk vill att det ska se så ut men alla vet att det inte är så. Och sen att man kanske inte går och skryter om sina problem är en sak men det betyder inte att man klarar det själv, även om man alltid vill det. Att sen en person kan stå och säga att den har det jobbigt och sen få tillbaka ungefär "det löser sig". Ibland är det inte vad man vill höra! Sen vissa fattar inte ens problemet och börjar med att "ja, jag förstår hur du känner dig...". Det är nog den sämsta meningen som finns att höra från en vän. Den enda gången man vill sprängas inombords. Hur kan du veta hur jag känner? Är du jag? Missat det! Jag menar, även om vi upplevar liknande sak om inte tillochmed samma så tacklar vi det olika. Låt säga att vi äter nötter. Du är allergiker och inte jag. När din hals svullnar ska jag säga "jag vet hur du känner dig". Kanske inte den bästa liknelsen men ändå... Så skärp er! Vänner finns där för vänner som stöd, inte för att få en att må sämre! Och väx upp, "jag känner en som..." 3: klass?
- Håll hårt om din goda vän, för där ute finns det gott om ormar.
