We need to talk...
Oskyldig mening den där. Men när någon säger den så är det något helt annat. När kompisar säger den, nu beror det lite på tonläget, men dem har oftast själv gjort något som dem vill reda ut. Good for them! Går skiftande bra.
Men när föräldrarna säger det! "Vi behöver prata med dig om en sak..." Shit! Man tänker igenom allt man gjort den sista tiden (året?). Vad kan det vara dem vill snacka om? Vilket var värst av sakerna och vilket kan de möjligen fått reda på? Viktigast av allt! Vad är min dåliga ursäkt som kan fungera? Gissa om man går sakta till sina föräldrar så man få tid att komma på något. Så oftast, i mitt fall, när man kommer dit men hjärtat i halsen och väntar sig en riktig lektion om hur fel det var och blah blah blah. (Alla föräldrar har tp glömt hur det är att vara ungdom!) Iallafall så är det typ "Ja, jag och pappa ska iväg nästa helg så vi undrar om du kan passa hunden?" (Glädjetårar!)
Sen... Hunden? Men åh! Min hund är krävande, förlåt, mammas hund är krävande. 100% fokus på henne! Alltså, det är aldrig bra när ens föräldrar säger "Vi behöver prata..."
Haha, så jävla sant! Panikkänslan där är inte att skoja om! x)
